Hej alla(?) trogna(?) läsare! Vi är tillbaka och tänker försöka väcka bloggen till liv igen. N och M sitter i M's rum och funderar över livets gåtor, klurar på det ena och det tredje. Vi har samlat ofantligt många vuxenpoäng, räknat nummer på registreringsplåtar och har helt enkelt kommit vidare i livet. Nästa steg ansåg vi var att återuppliva bloggen. Eftersom vi nu är äldre och ansvarsfullare individer kunde vi inte bara låta den förbli en bortglömd vän.

Så vad ska vi skriva om den här gången då? Det blir väl ungefär som förut, bortsett från att vi kanske har lite andra intressen och skriver därför om andra ämnen. Men vi hoppas vi kan hålla en personlig prägel på allt så man känner igen vem det är som skriver.

Sen vi lämnade er sist har en massa hänt i våra liv. Bl.a. åkte M till Norge för att prova på livet där i kylan ett tag, medan N fokuserade på att ta studenten som han gjorde nu i våras. N kom just hem från hans och hans respektives semester på Öland där de cyklade runt den norra delen i den sjuka värmebölja som härjade värre än katten Gustaf i Sverige. Det senast COOLA vi har gjort var att utforska en övergiven fabrikslokal i Stockholmområdet. Vi hoppas återvända dit snart igen och kanske ta några bilder!

Vi lovar att andra inlägg kommer att vara roligare och personligare men det här är så roliga dom får bli när man sitter och skriver trött på morgonkvisten. Vi kommer försöka att kanske ha roliga teman och annat som präglar våra inlägg och vara allmänt lite bättre än alla andra bloggar. Stay tuned!

Högaktningsfullt,
M & N

Hej nu sitter jag på balkongen igen. Men denna gång sitter jag med mammas lapp, min loggbok, bibeln och minutbibeln framför mig. De ska va gött att leva.

Jag har hittat en bra bibel vers de är Efeserbrevet 4:30
Gör inte Guds heliga ande berövad, den är sigillet som utlovar frihetens dag åt er. Gör er av med all elakhet, vrede och häftighet, med skymford och förolämpningar och all annan ondska. Var goda mot varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus.

Jag vet inte helt varför jag skriver denna vers men jag ville bara göra det.

Jag ska försöka plugga lite idag också men man vet aldrig hur det går. tror inte det kommer bli så mycket som vanligt. Just nu sitter jag å äter blåbärspaj å dricker tee samtidigt som jag sitter i solen och glassar å lyssnar på Kings of convenience. De är freda idag och jag tror inte jag har några planer alls idag. Ska nog bara sitta å ta det lungt som vanligt.

Det hände en liten mini rolig sak i dag denna ljuvliga morgon. Vanligt på morgonen så brukar jag veckan mycket tidigt men inte idag(mohaha) tror jag gick upp vid 10 tiden. Min frukost var köttfärs å pasta å lite cider samtidigt som jag satt å tittade på kabob bebop. Efter det så hadde jag inte nåt att göra så då gick jag till mammas bokhyllor å titta lite vad som fans där å gissa va jag hitta, min egna minutbibel som jag fick typ för 4 eller 5 år sedan när jag var på sjövik.

Jag kan säja att det är en mycket bra morgon plus att jag går runt med en av mammas hattar på huve.

Tack för idag hoppas alla för en dunder dag!

//M-dunder        (lyssnar på 1517 - The whitest boy alive)

Hej alla gosiga läsare om de e nån kvar. Det var ett tag sedan jag la in ett inlägg, blev sugen att skriva ett just nu.

jag sitter på min balkong med mammas lapp framför mig å försöker plugga. Gissa hur det går? Tror inte jag kommer få så mycket gjort idag tyvär. Det är för fint väder. Jag kan ju säja vad jag har tänkt att jag ska göra. Jag ska dra upp en tre rätters middag. Ska ha det till ett mat prov i skolan om några veckor. Om du har nån ide på nån maträtt så kan du skriva i Kommentarer.

Jag tror mina grannar e lite små sura på mig jag sitter nämligen bara med shorts på mig, jag kan erkänna att jag e mycket MYCKET vit(hehe). Tror alla som går förbi blir lite bländad.

I går tittade jag, Lovisa, Sofia å Nille på Madagaskar 2(mycket mysig å gosig film). om du inte har sett den så se den(dirr).

Om ni inte vet så är det sommar snart. tror det är mindra en 2 månader eller nåt(är inte säker och jag orkar inte kolla upp det). Jag e galet taggad ska gosa å glida runt hela sommarn. Jag har tyvär inte nåt roligt att skriva om direkt, inte nåt som jag kommer på just nu. vet bara att jag skulle vilja bada eller ta en kall dusch. Jag sitter å svettas å de e häligt kan jag lova.

Hoppas alla kan förlåta mig för att jag inte har skrivit nåt inlägg på länge, har inte haft nåt sug efter att skriva(ledsen min).

Dagens låt är (My last letter - Heros of Heartache)

//M-dunder

En liiten uppdatering för Sofias skull <3 ^^

Kanske borde nämna något viktigt också... Gud är stor! tveka aldrig att han alltid vill det bästa för dig! Följ honom och bli fri! Det var dagens moralkaka. Tugga stort med ett glas mjölk till! Jag hoppas ni vet att den här bloggen uppdateras så sällan för att det blir bara jobbigt om jag ska uppdatera två bloggar samtidigt och M gör inte så mycket här heller :) Jag trodde att E-dunder var död, men nu ser ni ett bevis på att den fortfarande flämtar sina sista andetag. Ska någon komma med defibrillatorerna?



//N-dunder

Förlåt men den här bilden är ju underbar! :D



//N-dunder        (lyssnar på: Daniel Lemma - When She Comes To See Me)

Hittade ett videoklipp med något som jag skulle vilja prova någon gång :) vi kan ju bygga en av lite överblivet virke. Säg till om du är på ;)



//N-dunder

E-dunder ska få ett ansiktslyft... i sinom tid! Vi har insett att bloggen ser lite trist ut just nu. Den har mycket mera potential och jag älskar ju att designa och rita och allt möjligt sånt där fånigt. Jag har lite planer som måste diskuteras med mr M innan nånting händer. Men nånting händer i alla fall :)

God bless!

//N-dunder      (lyssnar på: Bon Iver - Stacks)

Tjejerna är i London. Det betyder att det inte finns lika mycket att göra i Kungsängen en lördagskväll. Klockan är 21:45 och jag har just läst ut boken New Moon vilken är den andra boken i serien om Bella och hennes liv i Forks av Stephenie Meyer. Jag sitter i vardagsrummet och spelar på gitarren medan min kopp te står och svalnar på bordet. En vemodig, vacker melodi börjar ljudas och jag har väldigt svårt att slita mig från gitarren. Jag var i det som kallas "the zone". Plötsligt vibrerar mobilen till i fickan och jag kände hur jag fylldes av hopp om att det kanske var något mer till den här kvällen än en kopp te och ensamt spelande av dystra tongångar. "Vad gör du?" stod det i smset från Samme.

Jag klädde på mig ganska snabbt och begav mig av mot Samuels residens. Som vanligt tog det ett ganska bra tag för honom att komma ut på balkongen och kasta ner nyckeln så att jag kunde komma in så jag slank in när en vänlig granne skulle in genom porten. Hemma hos Samme möttes jag av brodern David som sitter och kollar på "Jag vet vad du gjorde förra lördagen" som faktiskt visade sig vara ett ganska kul program. Jag föreslog att vi drog upp till passagen och tog en nattlig kebab. Natthungern hade börjat smyga sig på mig och jag vet av erfarenhet att bara en kebab kan bota den.

Lata som vi var och i besittning av busskort tog vi bussen upp. Blev en ganska intressant färd. Vi åkte tillsammans med 3 stycken inte så övertygande transvestiter som dröp av alkohol tillsammans med en man i 40-årskrisen som såg ut att vara deras hallick. Fördomar - jag vet. Men vi spånade ganska mycket om det gänget. Den äldre mannen passade inte riktigt in där. Sedan drog vi vidare till passagen och fick i oss lite krubb. Vi vandrade sedan hemåt och var förundrade över hur vacker stjärnhimlen va denna kväll. Väl hemma hos Samme lämnade vi av David som skulle bli upplockad av sin syster där och begav oss vidare ner till lillsjön för att njuta av natten. Där, uppe på klippan vid lillsjön, såg vi ett tjugotal ljus som sken inne i skogen på andra sidan sjön.



Vi trodde först att det var ett gäng ungdomar som var ute och drog runt inne i skogen men ljusen var för stilla. De rörde sig inte ett dugg. Nästan som om de vore facklor eller eldar. Vi spånade lite om Klu Klux Klan möten eller ryska maffian. Ganska snart hade vi bestämt oss att smyga fram till den här samlingen av unga nazistsatanister som skulle uppväcka en armé av odöda med sina eldar och besvärjelser. Vi gick tvärs över isen så tyst vi kunde. Ljud färdas nämligen otroligt bra över så stora öppna ytor. Hela tiden smög vi oss närmare och kom på fler idéer om vilka de kunde vara. Nu var vi så nära att vi var tvungna att smyga genom vassen utan att göra för mycket ljud. Det var svårt. När någon gjorde ett snedsteg och det prasslade till ljudligt stannade vi upp och blev stilla som statyer. Till slut när vi klättrat upp på strandkanten på andra sidan fann vi att ljusen kom ifrån en massa lyktor som var upphängda i träden och allt prat kom från mitten av en ring av vindskydd. Det var ett stort läger och flera vindskydd så vi antog att militären var här på övning tills att vi senare hörde dom fnittra över ordet gucci och stämningen kändes mer som ett gäng medarbetare på ett företag som hade teambuildingövningar.

Adrenalinet var nu på topp! Vi hade smygit oss in i deras läger och satt på kanten av den upplysta delen av lägret. Vi kom då på den exceptionella idén att släcka deras lyktor en och en medan de satt tryggt i sin ring i mitten av lägret. Första lyktan hängde precis bredvid ett vindskydd där några "läger"-medlemmar sov. Jag smög fram ljudlöst som en katt och duckade precis under ljuset från den närmaste lyktan. Jag reste mig sakta och försökte se och höra de vi smög på och lista ut om vi fortfarande var oupptäckta. Det enda jag hörde var tåget långt borta och Samuels prasslande då han försökte undvika småkvistar på marken. Deras skratt hade tystnat men en röst i låg ton hördes då och då och informerade mig om att de fortfarande var vakna. Jag sträckte mig mot lyktan och blåste kraftigt genom lufthålen! Lågan fladdrade till men brann lika klart som tidigt och jag slängde mig ner mot marken. Självklart måste de ha hört mitt frustande?! Men det var fortfarande lika tyst. Inte ens en fågel eller annat ljud kunde höras. Jag reste mig sakta igen för ett till försök. Tittade runt lyktan och försökte bestämma vilken sida jag skulle blåsa från för att lättast släcka lågan. Jag fyllde mina lungor med luft och blåste allt vad jag kunde en gång till. Ingenting. En lätt fladdring och jag slängde mig ner mot marken igen. Fortfarande var lägret tyst. Ett sista försök bestämde jag mig för. Jag tittade snabbt mot Sammes håll för att se att han fortfarande var på. Nu gjorde jag the full monty och öppnade upp lyktan. Det gnisslade nåt så vansinnigt och när den var tillräckligt öppen blåste jag. Det blev mörkt. Nu stod jag omringad av mörker igen och visste att jag i stort sett var osynlig. Jag traskade glatt tillbaka till Samuel och gjorde en väldigt tyst high-five!

Nu var det Sammes tur. Vi valde ut en fackla han skulle försöka på. Tidigare hade den vi valde varit omöjlig att lyckas med men tack vare att jag hade släckt den andra kunde han - om han hade tur -  smyga fram obemärkt och släcka den med. Efter mycket försiktigt smygande kom han fram och började öppna lyktan som jag hade informerat om att det var nödvändigt. Inom kort slocknade den andra lyktan. Klockan var nu cirka halv 2 på natten och jag hade en hel dag med plugg framför mig så vi bestämde för att skippa plan A - att släcka alla lyktor en i taget - och istället smyga oss fram till ett av vindskydden och skrika allt vi kunde och väcka hela lägret. När vi stod där och räknade ner hade jag mycket svårt att hålla mig för skratt. Vi gjorde åtminstone 4 försök att räkna ner men varje gång började jag skratta. Till slut skärpte jag mig och vi skrek för fulla lungor och sprang sedan så fort vi kunde över isen hemåt igen!

Det här var en toppenkväll! Det är inte ofta man kan ha så här kul för så lite. Det bästa var att Samme tappade mössan då vi flydde och var tvungen att springa tillbaka och hämta den så fort han kunde. Livets enkla nöjen. Det här bevisar nog att vi inte är helt hjälplösa att roa oss själva när alla tjejkompisar drar iväg till London. Fast vi fick verkligen anstränga oss. Hoppas ni har det helt fantastiskt där ni är! Kom hem snart ;) God bless!

//N-dunder        (lyssnar på: Casting Crowns - And Now My Lifesong Sings)

Härlig dag, härlig sol! Idag gick jag och Samme ut på årets första frisbeegolf runda! Kanske lite tidigt men fy vad länge det var sen sist och jag har verkligen längtat! Det avslutades med att jag och Samme gick ut med samma poäng... lite svårt i såna lägen... vi funderade på om en boxningsmatch till döden ute på isen i solnedgången var rätta sättet att bestämma en vinnare. Men vi valde att ta lite posebilder med mobilkameran istället ;)



För mer episkt material lyssna på Sofia när hon sjöng på P4 idag (AWESOME!) och underbart roliga bilder från embarrasing moments in sports! (första är omöjlig att inte skratta åt)

//N-dunder       (lyssnar på: Rostropovich - Gavotte I)

Efter gårdagskvällen har jag seriöst börjat fundera på att skapa en liga som bryter sig in i skolor (utan förstörelse) och sedan gör konstverk på deras whiteboards! Att jag tidigare sa seriöst var en lögn. Puh! Jag är glad att jag fick det av mitt hjärta!

Igår var det plugg i kyrkan som vanligt. Sedan lyckades jag lura med mitt ett gäng vänner som hjälpte mig att städa på jobbet. Tyvärr så backfireade (bästa ordet!) min plan och jag var tvungen att hjälpa Lovisa städa också... men det ångrar jag absolut inte! Jag och Sofia bestämde oss nämligen för att städa inte är så jättekul och började rita ett konstverk på whiteboarden i personalrummet av samma klass som Michelangelo. Bedöm själva...



//N-dunder        (lyssnar på: Eva Cassidy & Katie Melua - What A Wonderful World)

Eftersom jag ändå var lite inne på poesi och sånt. Med tanke på dikten av Yeats jag publicerade ganska nyligen så vill jag också dela med mig av The Raven skriven av Edgar Allen Poe. Eftersom den är ganska lång så tänkte jag göra mitt bästa för att inbilla er att den är kortare genom att ha den i en scrollande div här nedanför. Hoppas att ni tror att den är kortare än den är. Men ta er gärna tiden att läsa den. Den är lite sorglig men har en väldigt vacker rytm.



//N-dunder            (lyssnar på: John Mayer - Stop This Train)

Tjena! tänkte dela med mig av lite sjysta klipp jag snubblat över de senaste dagarna :) enjoy! (btw så verkar det som om youtube gjort ett riktigt snedsteg och så att firefox har svårt att visa deras klipp. Prova med IE så borde allt fungera som det ska)

Den här har ju några år på nacken fast den är så grymt bra att den måste visas igen!



Dom här är ju för härligt svenska :) tack Sofia!



Om man gillar Paul Simon och John Mayer kan det här ju va lite kul...



Lite sensuellt för att krydda upp blandningen...



Sen så tänkte jag avsluta med det största brainfuck som finns. Den här videon heter Imagining The Tenth Dimension och här försöker dom förklara hur många vetenskapsmän ser på dimensioner och vad de olika dimensionerna gör för skillnad. Det kan förvrida din hjärna en aning när man försöker hänga med men du kanske tycker det är kul, din masochist! *host* *host*


Watch Imagining the ten dimensions in Educational  |  View More Free Videos Online at Veoh.com

Hoppas att det inte var alltför mycket på samma gång :) men du kanske tycker att det är i alla fall lite kul... förhoppningsvis.

//N-dunder         (lyssnar på: Katie Melua - Nine Million Bicycles)

HAD I the heavens' embroidered cloths,

Enwrought with the golden and silver light,

The blue and the dim and the dark cloths

Of night and light and half-light,

I would spread the cloths under your feet

But I, being poor, have only my dreams;

I have spread my dreams beneath your feet;

Tread softly because you tread on my dreams...

- William Butler Yeats

//N-dunder

Tjohej! Vilken toppenhelg (rimmar på älg)!

Efter min episod i skolan slappade jag hemma tills att gänget, inte riktigt hela (vi trodde vi skulle bli fler men fem räckte gott och väl för både mys och pys), samlades uppe vid kingsfield station. Tåget vroooooom in till karlberg. Buss till KTH, roslagsbanan till åkersberga och liksom bah peow! buss och nästan framme vid mitt landställe.

En 40 minuters promenad genom mörker och odörer från ruttnande spädbarnskroppar, med endast en ficklampa för att blända de odöda med kom vi fram till the stuga of tranquility mitt ute i ingenstans - nånstans i närheten av åkersberga. Det här blev vårt skydd för de kommande 3 dagarna och 2 nätterna.

Mina kamrater var Sofia, Michael, Lovisa (rimmar på fisa!) och Hilding. Vi stod orubbliga vid varandras sidor - för tillfället. Första kvällen åt vi varma mackor... eller torn kanske man ska kalla det. Receptet för en perfekt varm macka är: En skiva bröd. 2 skivor vanlig ost. Hot taco salsa på det. 2 skivor mozzarella ost. 1 stor tomatskiva. Pesto. Olivolja och sist men inte minst, skivade oliver. En helt fantastisk kulinarisk upplevelse men tyvärr smälter det vackra tornet ihop en underbart god klump. Lite mindre estetiskt men lika gott!

Första natten somnade vi i en hög i bäddsoffan. Det är viktigt att skydda varandras ryggar när mörka krafter smyger utanför dörren, men de lämnade oss ifred denna kväll som tur var - för dom. Andra dagen hoppade jag och Sofia i våra fordon, speciellt skapade för att undfly monster, och åkte ner till sjön. Strax efter kom Michael med vapnena efter att vi säkrat området runtom bastun. Då upptäckte vi att vattnet var ett monster i sig själv och var tvungna att hugga ut dess hjärta från under isen! Så vi stod i någon timme och högg outtröttligt tills monstret var lagt till evig vila. Sedan gick vi upp och lagade mat, åt mat, kokade kaffe och tog med den ner till bastun. Vi hade glömt att tidigare börja elda i bastun så vi satt fullt påklädda och drack kaffe medan vi sakta och säkert tog av oss plagg för plagg. Is it getting hot in here or is it just me? It was actually getting hotter. (engelska träning)

Vi kände att vi hade hittat en fristad där vi skulle kunna spendera resten av våra dagar. För att fira detta tog vi ett dopp i hålet i isen vi hade huggt upp och doppade oss i sjömonstrets blod. Det var livgivande och fyllde våra kroppar med en energikick, samtidigt som en kall rysning gick längs ryggraden. Någonting var fel.... därför gjorde vi det två gånger till tills vi inte längre hade någon känsel :)

Vår allians var starkare än någonsin men helt oväntat blev Michael och Lovisa ondskefullt ivägryckta från tryggheten här på västanbergsvägen 17. Nu var vi bara 3 kvar. Skulle vi klara det? Vi bestämde oss för att fylla våra magar med pasta carbonara (cara carbonara!!) och sedan finna undervisning i de exceptionellt utbildande filmerna pirates of the caribbean 1 och 2.

Dag 3. Vi hade klarat natten. Vi kände det sköna lugnet av säkerhet skölja över oss och vi lade oss ner och kollade film och käkade frukost. Det här var sista dagen och vi ville njuta så länge som möjligt innan vi gav oss av ut i det hektiska inferno som omringade den här källan av lugnande, porlande vatten. Det finns så mycket man uppskattar när man lever med nära och kära. Man vill så gärna säga hur mycket deras närvaro betyder för en, innan de rycks iväg av en zombie som drar iväg dom och aldrig kommer tillbaka. Tack hörni för den här helgen. Den har varit underbar!

Den avslutades med att mitt päron till farsa plus morsa kom och hämtade upp oss i utbyte mot en delikat måltid så att de hade styrkan att slåss mot de zombies som blockerade vägen ut till landstället. De fick det de ville ha och vi alla åkte hem nöjda och glada, men med en längtan efter mer.



Om du vill ha en version utan zombies och annat odött så jämför gärna med Sofys eller Lous blogg :) förlåt att det blev ett så udda inlägg... men jag började spåra och det fanns inget som kunde stoppa mig :) jag hade just läst den här så jag var lite inspirerad ;) För fler bilder kolla facebook.

Peace & Love!

//N-dunder     (lyssnar på: Death Cab For Cutie - Soul Meets Body. Kolla även in MGMT - Kids och Jalan Jalan - Lotus)

Fredagen den 13:e. Detta datum har aldrig haft någon betydelse som helst för mig. Jag har aldrig haft någon otur förrän tills denna gång. Men jag skulle knappast kalla det otur fastän många andra skulle det. Det här har varit en av de roligaste dagarna jag har haft på väldigt länge  :)

En vanlig fredagsmorgon. Jag vaknar upp cirka halv 8 och på något sätt är jag alltid 10 minuter sen till idrotten, det gör ingen skillnad vilken tid jag går hemifrån på morgonen, jag är alltid 10 minuter försenad. När jag kommer in ser jag att resten av klassen sitter ner och fyller i ett test och blir tilldelade en massa kort från en kortlek. Den här lektionen styrdes av två praktikanter som utbildar sig till idrottslärare och skulle göra en undersökning som inkluderade bandy och stegräknare. En kille i klassen är inte riktigt den sportigaste av oss alla och byter plats med mig så fort jag kommer in och jag får hans kort, ruter 3, och sedan får jag också fylla i samma papper med några enkla frågor.

Matchen drar igång, vi alla har våra stegräknare på oss och vårt lag har 3 olika mål vi kan göra mål på och två bollar att spela med. Detta gjorde matchen väldigt hektisk och vi sprang som vetvillingar fram och tillbaka för att både göra mål och skydda våra egna 3 mål. Efter 6 korta minuter samlades vi och jag fick visa upp min stegräknare. "526" sa praktikanten men genast skyndade jag mig att rätta honom. Jag hade ju faktiskt sprungit 925 steg, lustig som han var tänkte han inte på att han kollade på den upp och ner. Med min heder i behåll stängde jag stegräknaren och det nästa jag minns var att jag låg på golvet med hela klassen tittandes ner på mig och praktikanten som slår mig lite löst i ansiktet och frågar "Driver du med mig? varför skrattar du?". Vad händer här? duh, duh, duh.....

Tydligen hade jag tuppat av och fallit ner på marken samtidigt som jag visade upp räknaren för praktikanten. När jag låg där livlös trodde alla först att jag drev med dom för att det var så otippat. Men när jag började skaka och sprattla försökte dom få liv i mig igen. När jag vaknat upp igen satt jag och pratade lite med min idrottslärare om hur jag mådde just då och jag mådde perfekt. Kände ingen snurrighet eller smärta på något sätt alls men jag blev skickad till skolsköterskan ändå för de trodde att det kunde vara ett epilepsianfall p.g.a. av skakningarna.

Väl framme vid skolsköterskan satt det en lapp på dörren. "Åter måndag". Jag gick då direkt till min mentor och lämnade en lapp där jag skrivit att jag tog resten av dagen ledigt eftersom jag behövde gå upp till vårdcentralen i centrum. Jag slutade 9.30 på en fredag.... Score?! Jag kände mig inte ett dugg orolig. Varför skulle jag det? Ingen i vår släkt har lidit av epilepsi eller liknande så risken att det var det var ju minimal.

Uppe vid vårdcentralen blev jag undersökt och skulle sedan få göra ett EKG test. Gissa vem som då är praktikanten som skulle genomföra den på mig? En gammal klasskompis från lågstadiet som faktiskt var väldigt kul att träffa igen :) Fast nu skulle jag ju klä av mig inför henne vilket var lite roligt eftersom vi ju faktiskt kände varandra. Jag såg i hennes ansikte att det här var en lite obekväm situation. Hur som helst så låg jag ner på sängen där och hon torkade större delar av min kropp med en trasa och klämde lite på mina bröstmuskler för att kunna hitta fjärde revbenet från nyckelbenet och sedan fäste hon klisterlappar på mig som fästes i sin tur i sladdar som var kopplade till EKG maskinen. sensuellt?. (sorry, kom bara att tänka på det klippet när jag tänkte på maskiner...) Inte min vanliga fredag direkt.

Efter testet tog hon av klisterlapparna och torkade min kropp igen. Det här är jättesvårt att skriva så att det blir obekvämt men ändå inte snuskigt :) men jag gör mitt bästa i alla fall x)

Sen träffade jag Doctor D! En cool kille som försökte jag pratade med och lös mig i ögonen... grrr... jobbiga fläckar när man blinkar. Tydligen led jag troligen inte av epilepsi men hade svimmat av överansträng p.g.a. av sömnbrist i samband med förkylning. Hans order var att jag skulle sova mer och ta det lugnt de närmaste dagarna och komma in akut om det hände igen. Den här helgen skulle jag dessutom ut till mitt landställe. Ingen sömn, film hela kvällarna med det bästa sällskapet och bastubad med isvak... Jag skulle säkert tuppa av och dö i isvaken trodde jag :) Men jag lever, får skriva mer om landet senare. Tyckte bara att det här var nåt coolt jag kunde berätta :) Hur som helst är jag hur tacksam som helst att jag kunde sluta så tidigt och bara gå hem och sova tills att vi gav oss iväg till landet!

händelserik dag, händelserikt liv... when you go with His flow!

//N-dunder      (lyssnar på: Death Cab For Cutie - Transatlanticism)